ESTERLAHTI

Dom senaste åren har jag verkligen gått och längtat på att bli arton. Varför har jag gjort det? Att fylla arton är i stort sett bara en siffra ju?. Men att få ta körkort, heta "Ester Lahti" på hitta.se (just nu heter jag min mammas namn, så alla hennes jobbarkompisar ringer till mig 24/7) och helt enkelt stå på egna ben är något jag längtat efter, länge. Men vad är det jag känner nu egentligen 9 dagar innan den stora dagen jag så länge väntat på? Helt ärligt så känner jag mig ganska rädd. Uppkörningen är bokad, jag ska gå ut tvåan på gymnasiet vilket inte heller är en lätt match, födelsedagskalas och allt man ska stå i. Varför är det så vansinnigt svårt att bjuda hem vänner och fira att man fyllt 18? hallå, var och vem är du som ska fixa allt detdär åt mig????????