ESTERLAHTI

Imorgon är det slutprov i Kemi A.

Att ha prov på allt du lärt dig i en kurs som har pågått i 1,5 år är inte kul. Hela boken ska sitta i din skalle. Sjuk tanke egentligen. Men iallafall. Det är vid sånnahär tillfällen man bara vill ta tusen sömntabletter för att inte kunna vakna upp igen, eller bara hoppa in i en snöhög och aldrig komma fram, eller ba ta sista-minuten resa långt härifrån till ett paradis, eller hoppa av skolan, eller helt enkelt bara skita fullständigt i allt och dess följder. Vadsomhelst, bara man slipper sitta och skriva prov i cirkus 3 timmar om något som är alldeles för abstrakt och för litet att förstå. Oxidationstal, syra-bas par, tittrering, protoner, kvarkar, elektroner, orbitaler, syror, galvaniska celler, estrar, baser, pH, sublimering, OSV OSV OSV.

Men nu efter att jag skrivit de tvp sista meningarna så... blir jag förundrad över hur litet allt är. Samma sak som att rymden är så SJUKT stor. Ingen människa kommer någonsin att förstå hur stor rymden är, inte heller hur liten en elektron verkligen är.

Ska jag berätta min tanke med varför det är så?

Jag tror att Gud skapade allt så galet smått och stort, för att kunna visa vad han kan och att han har all makt.

Typ som när man blir kär, vill man inte visa sina bästa sidor då? Vill man inte vinna dendära personens hjärta, och då visar vad man går för?

Jag tänker att Gud gjorde lite samma sak! Han skapade inte människar för att vi skulle vara som robotar. Vi har faktiskt en fri vilja. Vi får göra precis vad vi vill. Han skapade inte människan för att tvinga oss att älska honom, det skulle inte vara äkta kärlek då. Tänk dig själv, om någon tvingar dig att älska någon, älskar man verkligen personen då? Njaa..

Gud är kärlekens Gud. Gud ÄR kärleken självt.

Nu när Gud skapat allt runtomkring oss (fråga mig inte hur, för det vet jag inte, men jag är säker på att han har sin hand i det hela iallafall) så vill han vinna våra hjärtan. Vissa vill ha/ ta emot kärleken, andra inte.

Okej, nu när jag börjat skriva om att Gud skapade jorden och allt vi ser så började jag tänka på en predikan som Joakim Lundqvist hade på europakonferansen i somras. Den heter "Den kreativa människan", så SJUKT bra predikan!! Hittade den här också, spola fram till ca 30 min!!

Gud skapade oss lika honom, alltså till skapande varelser. Gud vill att vi ska skapa, för det ligger nedlagt i oss.

Denna predikan uppmuntrade mig sjukt mycket! Värd att lyssna på. Eller jagvet, lyssna på alla hans predikningar också. Typ "Tid- vän eller ovän?", kan rekomenderas för dom som tressar sönder för allt och alla och bara strävar efter en annan tid!

En sak vill jag också göra klar, för kanske dom som tänker att predikningar bara handlar om bibeln osv... Visst, det gör predikningar till en viss del, men många predikningar lär ut väldigt bra "levnadssätt" och bra syn på saker och ting som berör livet.

spola fram ca 4 min

-

Och här är en bild på mig (som inte alls passar till texten) då jag var i Shanghai i somras, på bilden var jag ca.. 411 m över markytan tror jag. Haha.

Önska mig lycka till imorn! PUSS