Mustasch
Om 15 timmar skriver jag slutprov i Fysik A. Och nu känner jag att det får gå som det går.. snackade med läraren, och jag har ett stabilt vg, nääääästan mvg i ämnet, men åh vad jag vill ha mvg... Kan väl satta mig ner i typ en timme ikväll eller nått bara för att. Men nu orkar jag inte plugga sönder hela natten för att fortfarande ha ett vg om man säger så.
Här är jag just nu, chillar lite. Eller nej, ska ju plugga, haha asså jag tror att jag kan chilla, men DET ÄR JU NU DET GÄLLER!!!
Lite vad jag har på hjärtat:
Igår satt jag och storgrina för att jag insåg att jag inte skulle få mvg i Fysik, ämnet som jag faktiskt tycker är kul och intressant, men också väldigt svårt. Min värld gick under och jag trodde jag aldrig skulle bli någonting.
--
Fråga: Men Ester, varför är det så himla viktigt för dig att få mvg i just det ämnet?
Svar: Jo men lyssna på ordet "Fysik", hur smart låter man inte om man har mvg i det ämnet? Jag är så less på att bli kallad blåst och alla dess synonymer. Varför blir man stämlplad som det bara för att man skrattar och tycker det mesta är kul och för att man vågar fråga de mest självklara frågorna. För att man vågar visa vad man faktiskt inte kan eller inte förstår. Jag vet själv att jag är smart (och visst, ibland är man ju fett seg i hjärnan och man reagerar femhundra år efter alla andra), men de flesta runtomkring verkar inte se det. Därför vill jag kunna ha det på papper, så man verkligen kan se det, att det är bevisat, att jag också kan.
Ibland så når man inte hela vägen med sitt mål. Det är då det gör som ondast inom en, iallafall för mig. Men vad har jag inte lärt mig på vägen till att försöka nå mvg'et i fysik? Jag har blivit mycket mera strukturerad och lärt mig att planera tiden innan prov. Hur man prioriterar saker och ting. Jag har också lärt mig att säga "Nej" till min chef på jobbet om att jag inte kan jobba, för att jag verkligen måste plugga. Att säga nej till någon är sjukt svårt ibland, och det är något jag måste jobba på.. och skåda, jag har redan tagit första steget till att bli en bättre "ifrånsägare"! :)
--
Förresten, jag var ju hos öronläkaren idag! Ingen fel på min hörsel som hon kunde se. Så... det den förra läkaren sa till mig var ju OTROLIGT överdrivet. Har ju gått omkring nu och trott jag hört som en 50-åring på högra örats bastoner. Så mycket man kan förstöra för sig själv genom att gå omkring och "tycka synd" om sig själv och tro man är sjuk/ onormal (när man är fullt frisk).
Kommentarer
Trackback
